Den här sidan har korrekturlästs
267
lust: jag ville lämna dem ensamma en stund, de två, som ville ha mig till dörrvakt, ej mer.
Därför måste jag nu resa. Jag ville också tacka min forna kamrat för att hon suttit i ett rum vid ett sammanträde och sagt till andra personer: — Det finns en människa, som heter Rakel Ljunghed. Hon är en förståndig människa och dessutom duglig i sitt fack.
Alla dessa tre saker borde jag kanske ha vetat förut. Men att nu få dem bekräftade beredde mig en sådan glädje, som om jag tvivlat på dem alla.
Om hon endast sagt: — Det finns en människa, som heter Rakel Ljunghed, så hade jag blivit tacksam, så skönt är det att få veta att man lever.
Ty så länge man inte är riktigt död, vill man allt gärna leva ändå.
