269
att välja. Någon annan finge rädda fröknarna Jönsson från överansträngning och befria konsulinnan från hennes oro, jag kunde det inte.
Georg skrev följande:
Kära faster, om det är sant det du sade till
far häromdagen, att du aldrig gör annat än
vad du har lust till, så torde du väl vara
otillgänglig för övertalning, ifall det förhåller sig
så, att du fått lust till en ny verksamhet. Men
ser du, om du påbörjar en handling av lust till
den, och sen lusten tar slut, innan handlingen
är fullbordad, så får man nog ändå lov att sluta
av den utan lust. Kanske du redan bundit dig
för något nytt därnere. Men jag ber dig ordna
så att du kan få tid att avveckla situationen här.
Det måste ordnas för Eva på annat sätt. Vi
har talat hit och dit om att ta hit en
rödakorssyster eller förflytta henne på sjukhem. Men jag
vågar inte ta ansvaret att bestämma, så vi måste
skaffa hit en läkare. Du minns du sade, att det
var så underbart, att hon funnit en människa, som
kunde vara med henne ända till slutet. Ja, men
hur skall det bli möjligt, om hon flyttas på
något sjukhem? Jag undrar om du alls har tänkt
på, att du är i färd med att som Petter
Abrahamspojken riva kull hela bygget, som du med så
stor möda byggt upp, och som du var så glad
för? Ja den, pojken nämligen, han är här varje
dag och frågar efter dig. — Har ho gömt se, säger
