Sida:Den namnlösa.djvu/277

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

270

han. Eva ger honom var dag något från dig. Jag vill bara säga dig, att om det inte varit för Eva, så hade jag rest ner och börjat läsa nu igen. Jag har ju inte varit sjuk på en månad nu (lustigt nog ökade han på en vecka, ty det var endast tre veckor sedan uppträdet i likrum­met). Eva rår på henne i alla fall, hon visar sig inte i hennes närhet. För att tala mer nyktert, jag tror jag är så pass nu, att jag kunde börja arbeta. Sprickan är sinkad, pröva bara inte sjä­lens klang!

Kan detta brev kanske vända din håg? Om det så gör, så dröj inte. Hon brytes, hon krossas, hon males till stoft.

Köp hem champagne. Skåningarna kan väl låna dig motbok. Och så får du vara snäll att skaffa ett duntäcke, som inte väger någonting. Hon kan inte längre ha mammas tjocka vadderade täcke. Och hon fryser, hon fryser ständigt.

Din Georg.


Då vi skildes, gav jag Georg mitt löfte att komma tillbaka, och resan företogs under för­utsättningen, att den bara skulle räcka en vecka på sin höjd. Men så fort jag var försvunnen, måtte de börjat tvivla på mig och misstänka att jag rymt för alltid. Det borde ju egentligen ha stött mig, att de trodde mig om så litet ordhållighet, om så litet hjärta. Men jag förlät dem, där­för att de önskade mig tillbaka, de finge tro mig