Sida:Den namnlösa.djvu/291

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

284

diskuterat så mycket dessa dagar med konsulinnan Jönsson.

— Också? frågade Ihm.

— Ja, jag tänkte på professor Bings teorier om flickornas studier. Jag har nämligen hört så myc­ket om dem på sista tiden. Han har lyckats skrämma både föräldrar och barn på sina håll.

— Det gläder mig att höra, sade Ihm. Nå, och ni är också anhängare av hans teorier?

— Nej, det är jag inte. Men jag har ingen vetenskaplig bildning och törs alltså inte säga emot en auktoritet. Så jag är ju själv ett levande exempel på vådan av en bristande bildning.

— Ja, men om man har en smula erfarenhet och hjärta för ungdomen. Kanske har döttrar själv?

— Nej.

— Eller en son?

Ack, tänkte jag smickrad, han håller mig för att vara Georgs mamma.

— Nej, inte heller en son, sade jag. Och inte heller hjärta för ungdomen. Såsom min herre menar. Livet är hårt, den ska tränas i tid. Ju förr den lär sig vad det vill säga att leva dess bättre. Så är det gjort.

— Jag är professor Bing, sade då Ihm, som ett slags argument.

Under den sista minuten hade jag haft en misstanke, att så var fallet. Inte ens en så ver­serad herre kan tala om sig själv med en så ringa person som jag, utan att minspelet för-