288
säker på, att han inte borde vidtaga några anstalter för att ta Eva med sig, då han for.
Blotta tanken uppfyllde mig med förskräckelse. Jag försäkrade honom att hon gick knappt att röra … Jag lovade att vi skulle göra allt för att vårda henne väl till hennes död. Och knogade så ut med champagnen.
Stora herrgårdssläden var oss tillmötes. Kusken lämnade mig en liten biljett från patronen. »Har just talat med Georg, stod där. Det gäller inte dagarna eller timmarna på något vis, så ni ska inte vara orolig att inte hinna fram.»
Det var denne omtänksamme herre, som i brottsligt slarv och slöseri underlät att ta vara på den lilla son han ägde!
Då vi sutto i släden, frågade Ihm : — Har fröken vårdat henne?
— Ja, sedan november. Nu visste jag varför man alltid gav honom så exakta tidsbestämningar. Det var därför att han var läkare.
— Det var genom er hon kom till Ljungheda?
— Ja.
— Ni kände henne alltså förut?
— Nej. Jag hittade henne av en tillfällighet.
— Jaså. Ja. Känner ni till hela förloppet?
— Ja, det gör jag. Men det är inte överansträngning med läsning som är yttersta anledningen här.
— Är ni så säker på det? sade Ihm. Ljunghed
