TRETTONDE KAPITLET.
i sista stunden
— När hon är död, sade Ihm och knackade hål på sitt ägg, när hon är död så skall ni genast, fröken Ljunghed, skicka ner gossen till mig. Det kommer att bli alldeles nödvändigt, att jag tar hand om honom.
Han frukosterade ensam, senare än vi andra. Georg hade sagt till, att professorn icke finge störas, förrän han lät höra av sig själv.
Då Ihm kom ner, hade Elias redan gått in till sina läsbarn, och Helena visade sig över huvudtaget icke. Elias tyckte inte om professorn, han hade för sig, att det var genom dennes inflytande, som Georg blivit materialist, som han uttryckte det. Därför begagnade han sig inte av tillfället att tala med honom om sin son. Han fann hela besöket överflödigt, ty det var icke mänsklig hjälp som behövdes varken för Eva eller Georg, sade han till mig.
När jag kom in med frukosten, satt Georg i salen för att hålla professorn sällskap. Men då denne fick syn på mig, skickade han genast upp
