319
och mer ivrig än om han finge den föreställningen, att Georg och jag ville hindra honom från att i sista stund komma Eva till hjälp. Georg berättade också hur illa det upptagits, då han bett sin far att inte stanna länge hos henne.
Så släppte jag då tigande in honom till Eva och satte mig utanför. Han sköt igen dörren utan att märka att den icke gick helt igen. Jag hade nämligen lagt en tändsticka i springan med tanke på hans ortodoxa åsikter.
Men det var en onödig åtgärd, ty han var snäll emot henne och glömde att vara ortodox. Då hon erkände, att det inte blivit av för henne att läsa något i den bibel han givit henne, tog han utan ett ord av förebråelse upp den och läste själv berättelsen om Kristi sista dag på jorden, jag tror det var ur Johannesevangeliet, jag är ju inte vidare hemma själv i lärdomen. Mig, för vilken denna berättelse icke var avsedd, grep den djupt, men jag var rädd att Eva icke orkade göra bekantskap, liksom, med denna för henne fullkomligt nya och obekanta gestalt. Om bara Elias kunde förstå, att det alls inte var trots eller självgodhet utan blott berodde på att hon samlat sina sista krafter omkring det, som ännu var av vikt för henne i världen och icke kunde omfatta något nytt. Men han märkte väl icke, hur den ljusbelysta cirkeln av Evas värld blev allt mindre och mindre, medan samtidigt det, som ännu fanns inom den, belystes allt klarare.
