Hoppa till innehållet

Sida:Den namnlösa.djvu/348

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

341

Men innan de tre resande hunnit upp, hade den sista vågen sakta tagit henne med sig, och då de trädde in i rummet, där Niklas’ ljus höllo på att brinna ner i sina stakar, var vattenytan tom och fullkomligt stilla.