Sida:Den namnlösa.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
45

— Jag har varit och sett efter att Björkhagasjön är kvar, svarade jag.

— Det är visst en ungdomskärlek den där sjön, har jag hört. Nå var den kvar?

Jag svarar, att den var nog det.

— Nå, säger han, då blir du väl också kvar hos oss?

— Tycker du verkligen det?

— Jo, vet du, för här kunde allt behövas en klok människa i huset.

— För att dricka kaffe med gummor, menar Georg?

— Ja, vi kan ju kalla det så. Vad går åt lagårdsgrinden, jag får inte upp den. Ah, lys mig ett ögonblick!

Jag ser då, att han fått tillbaka sitt vanliga utseende, men hans läppar darra.