om också i många enskildheter osäkerhet kan förefinnas. Enheten af värme, ljus, electricitet och rörelse är nu en säker grundval för all nyare forskning. Så väl astronomien som fysiken har här samma säkra utgångspunkt.
Under det att man tidigare ansåg naturkrafterna vara inponderabla ämnen, hvilka genomströmmade eller uppfyllde materien, är uppfattningen bland fysikerna nu allmänt den, att det hela kan förklaras genom molekulära rörelser och att det, vi kalla naturkrafter, icke är annat än svängningsforhållanden af kroppens minsta delar. Mellanrummet mellan dessa smådelar skulle liksom hela världsrummet, vara uppfylldt af eter. I denna tankeföljd har man oförmärkt glidit öfver från erfarenheten till hypoteserna; vår kunskap sträcker sig egentligen blott till de mellanliggande tingen; alla äro ense om att, då vi komma högre upp till andelifvets sammanhang med materien, stå vi framför en olöslig gåta, under det att man tror, att vetenskapens nedre grundval är fast och säkert fotad; men också här bygga vi i verkligheten ej på erfarenhet utan på hypoteser. Läran om atomerna är intet annat än en hypotes, och med hänsyn till etern är det lika osäkert, om den består af ett sammanhängande, ytterst fint fluidum eller kanhända af åtskilda smådelar, eller om det på det hela taget finnes en eter. Jag har här blott velat tyda denna riktning af modern skepticism, som före-
