Sida:Den nyare naturåskådningen.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

26

hvarmed han öppnade naturforskarmötet i Berlin, september 1886, berör han denna darwinismens öfverdrift. Det är med anledning af färgsinnets utveckling genom evolution: förmågan att urskilja de olika färgerna skulle först efter hand utvecklats. Han påvisar, att hos de ociviliserade är färgsinnet fullt utveckladt och att bristen blott är språklig. Denna riktning i darwinismen kallar han den svärmiska. Vid naturforskarmötet i Wiesbaden i september 1887 behandlar Virchow samma ämne. Han har uppenbarligen än mer aflägsnat sig från de darwinska doktrinerna och brukar ordet transformism, hvilket ännu mindre än descendens eller evolution innehåller någon bestämd dogm. Ärftligheten har man efter hans mening tillagt en alltför stor betydelse. Det är väl öfverflödigt att påminna läsaren om Virchows auktoritet i biologiska och antropologiska frågor, den är större och mer erkänd än någon nu lefvande forskares.

Liksom Virchow har äfven i Frankrike den äldste och mest ansedde antropologen, Quatrefages, uttalat sig mot den darwinska teorien och påvisat, hur ohållbar den är gent emot de antropologiska erfarenhetsrönen.

Ännu märkligare än Virchows uttalanden är kanhända ett föredrag vid det ofvan omtalade naturforskarmötet i Berlin år 1886 om »Lifvet» af den berömde botanisten F. R. Cohn. Det är lifvets väsen,