Sida:Den nyare naturåskådningen.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

33

tyfoida smittans fara, men dessa äro ännu okända och bestå helt visst icke af muskelkraft, blodrikedom, ungdom och hälsans fullhet, tvärt om tyckas dessa för öfrigt så gynnsamma lifsvillkor vid många tillfällen vara ödesdigra. Då en kolera-epidomi rasat på ett ställe, skulle det väl icke falla någon in att säga, att de öfverlefvande äro de bäst utrustade, icke heller skall en armé vid återkomsten från ett fälttåg allena bestå af de fysiskt fullkomligaste individerna. De parasitära processerna äro liksom kulorna, de dräpa hvar de fara fram; här blir det icke tal om något naturligt urval. Den ofvannämnde fürfattaren Rolph, som för öfrigt i alla punkter hör till de dogmatiska darwinisterna, framhåller också i sin skrift, att klimatiska förhållanden, artens fiender m. m. — med andra ord moment, som inskränka lifsformernas antal af en bestämd art, — heller icke gynnar ett naturligt urval i det omfång, som den darwinska hypotesen fordrar det. Kampen för tillvaron tänker man sig gärna såsom den ene individens kamp mot den andre, den ene undertrycker hänsynslöst den andre, än omedvetet, såsom i växtlifvet, än mer eller mindre klart medvetet såsom i djurlifvet; men efter doktrinen blir principen alltid densamma, den är — egoismens; den starkaste, d. v. s. den lifsform, som besitter vissa företräden i struktur eller organisation, öfvervinner, tillintetgör och öfverlefver sina medtäflare. På

Den nyare naturåskådningen.3