45
X.
En af de viktigaste faktorerna i den darwinska teorien är ärftligheten; den kan appliceras på allting och förklara allting. Max Müller har på ett träffande sätt karakteriserat denna dogm. Har barnet blå ögon och ljust hår, och föräldrarne äro blonda, är detta naturligtvis ett bevis på ärftligheten. Om föräldrarne däremot äro blonda och barnet har svart hår och mörka ögon, så kommer sig detta däraf, att under föregående generationer en eller annan af förfäderna haft mörkt hår och bruna ögon. Detta kallas atavism och är också ärftlighet. Således kan man förklara allt, äfven det mest motsatta, med samma dogm, hvilket verkligen påminner litet om hegelianismen, som låter alla motsättningar gå upp i en högre enhet.
Det är uppenbart, att ordet arf och ärftlighet af darwinisterna tages i en annan och mer omfattande betydelse än den vanliga. Hos dem omfattar ordet arf det typiska hos arten. Då vi tala om ärftlighet, tänka vi alltid på det mer tillfälliga, storleken och färgen, egendomligheter i ansiktsdragen: men det att vara människa anse vi dock icke såsom något nedärfdt; det typiska, att generation efter generation samma lifsformer uppstå, att den ena till sina hufvuddrag liknar den
