Sida:Den nyare naturåskådningen.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

72

skönt mål; naturen så väl som människolifvet, tankar och känslor, allt utvecklas, d. v. s. blifver fullkomligare, renare, friare, och allt detta sker med en naturlags nödvändighet. Ungdomen är alltid ett fjät framom, ett trappsteg högre. Hvarje generation skrider fram på denna väg. Det är något helt annat, en ljusare och friare utsikt än den gamla tron om människan såsom inskränkt och bunden af synd och skuld. Det heter alltid »utvecklingens kraf» eller »i följd af utvecklingen». Det kan vara intressant att undersöka, hvari denna utveckling af lifsformerna egentligen består. För det första är själfva ordet oklart och tvetydigt; enligt äldre språkbruk uppfattades det i bestämdare och mer inskränkt betydelse.

När således de små blad, hvilka lågo sammanvecklade i knoppen, komma fram, har man utveckling; men den frambragte ju blott, hvad som redan låg i brodden, den var efter broddens eller knoppens art begränsad och bestämd. Med ordet evolution i modern mening förstås något helt annat och vida mer omfattande. Hvarje frö, hvarje ägg, hvarje lifsform kan blifva ungefär hvad som helst; utvecklingen blifver någonting obestämdt och obegränsadt. Man tänker sig också utvecklingen af det organiska lifvet på så sätt, att det fullkomligare alltid aflöst det ofullkomligare, hvarje följande lifsform har varit mer fulländad, mer