77
Af naturforskarne är detta också till en viss grad medgifvet, hvilket ligger tillfyllest i ordet »Dauerformen». Såsom ofvan är anfördt, anse de nya antropologerna människan för en dylik Dauerform, alltså i allt väsentligt bestämd, afslutad och begräņsad. Af icke få växter och djur kan man påvisa sådana Dauerformen, hvilka hållit sig oförändrade från tertiärtiden och till en del från ännu tidigare jordperioder. Det är sannolikt, att en tid funnits, hvarunder lifsformerna varit, om man så vill, mer så att säga flytande och obestämda, men därom veta vi intet. Det kan väl också vara, att somliga lägre stående former af växter och djur ännu icke äro fullständigt färdiga; men i alla fall är detta mer flytande tillstånd skarpt begränsadt. Öfver hufvud taget känna vi nu öfverallt i naturen endast Dauerformen (fastslagna former). Det är ett allmänt missförstånd, då man tror, att de organiska lifsformerna från begynnelsen varit mindre fullkomliga och efter hand genom tidernas lopp nått allt högre. Enligt denna lag skulle de äldsta lämningarna af organiskt lif stå mycket lågt; men detta är ingalunda fallet. Således uppträda redan i de tidigaste lagren trilobiterna, hvilka äro en högt organiserad lifsform. I de olika jord- och stenlagren träffar man en oändlighet af växlande lifsformer men alla fullkomliga; i somliga riktningar har lifvet utvecklat en långt rikare och större fullhet än nu.
