76
hvarje fall upprätthållas dessa lifsformer vanligtvis blott genom människans oförtrutna omsorg; öfverlämnas de åt naturen, kommer den ursprungliga arten tillbaka.
Det är också svårt att förstå, hvarför en förändring skulle äga rum, ty alla lifsformer äro ju fullständigt tillpassade, antingen det nu försiggått genom en oändlig rad af misslyckade, famlande försök eller, såsom vi tro, enligt en underbar och omfattande skapelseplan, genom en inre utvecklingsprincip, som alltid genast funnit den rätta och definitiva formen. Att vilja sluta till, att en utveckling allt framgent måste äga rum, därför att en sådan en gång funnits, är detsamma som att antaga, att den fullvuxna människan också allt framgent måste undergå en förändring och omskapning, därför att detta ägt rum under lifvets tidigaste period.
Helt visst har det en tid funnits ett hjärta med enkel kammare, urnjurar och gälspringor, och under denna tid har en utveckling eller förändring ägt rum, men däraf kan man dock icke sluta till, att detta allt framgent skulle försiggå hos den fullvuxna människan. Den naturforskare, som med den bestämdhet och fullkomning, som de organiska lifsformerna nu äga, talar om en fortsatt utveckling af naturen, resonerar helt och hållet på samma falska sätt. Man får uppgifva denna åsikt om en fortsatt utveckling af det organiska lifvet.
