Sida:Den nyare naturåskådningen.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

82

saken till ett högst egendomligt lidande, den så kallade brons-sjukan (morbus Addisonii). Det mest i ögonen fallande symtomet är, att huden får en bronslik färg; men detta är blott liksom det yttre tecknet till de mer okända förändringarna i organismen, som under en sjunkande lifsenergi efter högst ett par års förlopp nästan alltid för till döden. Nu föreligga flera hundra fall af denna märkvärdiga sjukdom, och det är klart, att denna lilla körtel, hvilken man förut nästan förbisåg, har en eller annan ingripande, vital funktion, utan att man ännu har det aflägsnaste begrepp om hvari denna består. Ännu märkvärdigare äro kanhända de nya iakttagelserna angående betydelsen af sköldkörteln (glandula thyreoidea). Om jag ej misstager mig, har denna hos oss med eftertryck stämplats såsom ett dylikt öfverflödigt och ogynnsamt organ. Man trodde, att den var utan betydelse för organismen, på sin höjd tjänade den måhända till att reglera blodströmningen till hjärnan. Däremot var den till icke ringa olägenhet, i det den på många orter svällde upp och blef, hvad man kallar struma, en vanställande utväxt på halsen. I de trakter, hvarest denna sjukdom var mycket gängse, kunde man förmärka en egendomlig så väl lekamlig som andlig degeneration, den så kallade kretinismen. Uppenbarligen existerade ett nära sammanhang mellan de orsaker, som framkallade halssvulst och