Sida:Den nyare naturåskådningen.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

87

känner; där finnas gamla manuskript på pergament med munkskrift och färgade förgyllda initialer, därefter komma de första tryckta testamenten, och sedan, allt under loppet af de sista tre hundra åren, den långa raden af böcker, från de stora folianterna i silfverbeslagna skinnband till de sista årens fickexemplar med den finaste pärlstil. Där finnas böcker i folio, kvart och oktav på gammalt gulnadt papper med stora tunga bokstäfver ända till vår tids mest fulländade tryck och finaste papper. Förutom de gamla kända språken finnes där hela den nya, nästan okända raden af språk, som ofta blott talas af en fåtalig stam i en afsides liggande trakt. T. o. m. en Mezzofanti är icke mäktig alla dessa språk. Där finnas underliga skriftecken, som påminna om gamla inskrifter, hvilka endast vetenskapsmannen någon gång kan tolka. Det hela är så olikartadt, så mångfaldigt och så brokigt, att ingen förutom den språkkunnige kan förstå, att under all denna mångfald, i de gamla manuskripten så väl som i de nyaste upplagorna, i de stora folianterna som i de små böckerna, ligger i det väsentliga, i själfva innehållet en enhet, och denna enhet är så afgörande, att gent emot den blifver allt det olikartade och skiljaktiga utan betydelse. Att olika grader af begripande och uppfattning finnas, därom råder intet tvifvel, och måhända hafva vi gent emot naturen icke nått längre än