88
till den första uppfattning, hvilken tillhör honom, som icke en gång förstår skriftens eller språkets betydelse, då han för första gången kommer in i det stora biblioteket. Men så kan det väl hända, att t. o. m. den, som icke känner skriftecknen eller språkets betydelse eller deras underbara förhållande till tanken och själslifvet, kan få liksom en glimt af denna högre enhet eller en aning om, att allt det, han ser, blott är det yttre, det tillfälliga, och att under detta gömmer sig något annat och mer fulländadt; och den, som en gång kommit på denna tanke, släpper den icke, eller kanske rättare, den öfvergifver honom aldrig. När man hunnit till den kärna, som står kvar af den så kallade darwinismen, hela det organiska lifvets enhet och sammanhang, har man en ny och väckande utgångspunkt för vår tids naturforskning; det är detta, som står kvar, då man låtit alla hypoteser falla, det är liksom ett ferment, som insmugit sig i vetenskapen; vi föra denna tanke med oss på hvarje punkt af våra undersökningar. Det är detta, som förklarar den stora rörelse, som darwinismen åstadkommit och den anslutning den vunnit, hvilket allt kanske står utan exempel i vetenskapen. Nu har biologiens studium tillkommit som en ny vetenskap med stora syften, men ännu oklar och famlande. Den sammanbinder det hela, nya och svårare uppgifter äro framställda för forskaren, och till
