att Maurice, bedövad av detta slag, somnade, så fort han befann sig i sängen, där han förblev fri från alla känslor ända lill morgonen.
Han vaknade av bullret då hans tjänare öppnade dörren, ty denne kom såsom vanligt varje morgon för att öppna fönstren, som vette mot en stor trädgård, och för att ställa in blommor.
Vid denna tid, d. v. s. anno '93, ägnades mycken uppmärksamhet åt odlandet av drivhusblommor, och Maurice älskade högt alla blommor. Men utan att skänka dem en enda blick höjde han nu till hälften sitt tunga huvud, stödde det mot handen och försökte draga sig till minnes den föregående kvällens tilldragelser. Utan att kunna förklara dem, frågade han sig själv om anledningen till sitt vanvett.
Den enda anledningen var, att han var svartsjuk på Morand, men ögonblicket var verkligen illa valt att giva utlopp åt svartsjuka, då denne man var i Rambouillet, under det att han själv den allra vackraste vårdag njöt av en tätatät med kvinnan, han älskade, omgiven av förtjusande scenerier.
Han hyste inga misstankar mot invånarne i det hus i Auteuil, dit han följt Geneviève och där hon hade stannat en timme. Nej, hans livs ständiga tortyr var tanken, att Morand älskade Geneviève, och dock — sällsamma hjärnfoster — icke en åtbörd, icke en blick, icke ens ett ord från Diximers kompanjon hade givit honom anledning att tro detta. Han väcktes upp ur sina drömmerier av sin kammartjänares röst.
”Medborgare”, sade denne, i det han pekade på de öppnade breven på bordet, ”har ni bestämt, vilka av dessa som skola gömmas, eller skola de alla brännas upp?”
”Vad skall brännas upp?” sade Maurice.
”De brev, medborgaren läste i går kväll innan han gick Lill sängs?”
Maurice kunde icke draga sig till minnes, att han hade läst ett enda.
”Bränn dem alla”, sade han.
”Här äro dagens brev, medborgare”, sade kammartjänaren.
Han räckte Maurice en packe brev och kastade de andra på elden. Maurice tog breven, kände att ett av dem var försett med sigill, och han inbillade sig att han otydligt kände igen en viss parfym. Han bläddrade igenom sina brev
