Berthier motarbetade ansökan, så att den avslogs. Då även hennes föräldrar skulle ha sin utkomst på gården hade familjen det ganska knalt. Modern hade icke råd att skicka sonen till en skola men en välvillig präst i församlingen åtog sig att bibringa honom färdighet i läsning och skrivning. Han väckte prästens förvåning genom sin ovanligt vackra handstil och blev rätt snart skrivare på ett advokatkontor i sin fädernebygd. Men han trivdes inte med skönskrivning och dessutom hade mulatten Alexandre Dumas fått en verkligt god barndoms- och ungdomsvän, vilken liksom han själv var så att säga av främmande stam.
Måste vi gå tillbaka till 1700-talet och Västindien och negrer för att få en förutsättning för Dumas äventyrsromaner, måste vi gå tillbaka till Gustav III, hans teatervurm och adelsammansvärjningen mot honom för att få en förklaring till att Dumas redan vid 20 års ålder föresatt sig att bliva teaterförfattare. Bland de mest skyldiga i sammansvärjningen mot Gustav III var greve Adolf Ludvig Ribbing, sin konungs bittraste politiske motståndare, men intresserad av litteratur och teater liksom denne. Efter mordet på Gustav III blev han häktad, dömd till döden och förlustig adelsskapet, men blev benådad till ständig landsflykt i aug. 1792. Han vistades mestadels i Paris, där han 1799 gifte sig med en fransk dam och antog efter mostern Eva Helena Löwen namnet de Leuven. I äktenskapet föddes 1807 sonen Adolphe de Leuven, vilken redan som yngling blev bekant med Alexandre Dumas. De talade om teater och krigsäventyr och båda funno sympati för varandra i en flödande fantasi. När Dumas 1823 vid 21 års ålder besökte sin halvsvenske vän, blev han genom dennes faders förmedling presenterad för Frans Talma, Frankrikes förnämste skådespelare på den tiden och en av de allra förnämsta framställarna av tragiska roller, historien känner. Han hade varit Napoleons vän, vilket i förening med hans rykte som dramatisk skådespelare, omåttligt imponerade på Dumas, som beslöt att lämna sin skrivarsyssla i Villers-Cotteret. Han slog sig ned i Paris och
6
