sökte vinna hjälp och stöd hos sin faders gamla vänner. Men detta slog fel. Ingen av dem var vidare hågad att göra sig besvär för honom, som för övrigt mycket mer än fadern liknade en neger. Han kom i en mycket svår ekonomisk ställning, då han lyckades få ett introduktionsbrev till general Foy, vilken var deputerad (riksdagsman) för departementet Aisne, inom vilket Villers-Cotteret ligger. Generalen tog sig verkligen an den nödställde unge mannen och rekommenderade honom hos hertigen av Orleans, vilken utnämnde honom till sin sekreterare med en årslön av 1,200 francs (864 kronor i svenskt mynt). Hans vackra handstil hade förskaffat honom denna efter dåtida förhållanden för en sekreterare stora lön. Under sina fritider bättrade han på sin bristfälliga undervisning genom läsning av historisk litteratur, isynnerhet den franska och vad som var skrivet på franska om Sverge. Han hade troligtvis bättre reda på drottning Kristina av Sverge än någon annan fransman. Samtidigt tog han råd av Leuven, vilken var betydligt mera hemmastadd i franska språkets formella behandling.
Strax efter sin ankomst till Paris hade Dumas ingått en förbindelse med en sömmerska, Marie Catherine Labay och deras son Alexandre Dumas den yngre föddes 1824, mest känd såsom författare till ”Kameliadamen”. Dumas den äldre legitimerade sin son 1832 och fick efter en skandalös rättegång mot modern vården om sonens uppfostran 1831.
★
Dumas började sin skriftställarbana i bolagsform och han fortsatte därmed hela sin levnad. Såsom vi kunna förstå, var Leuven hans förste bolagsman och det första stycke av de båda kompanjonerna, som såg dagens ljus, hette ”La chasse et Tamour” (Jakten och kärleken). Det mesta som fanns i pjäsen var dock ”lånat” från andra författare, i vissa fall med deras medgivande. Stycket uppfördes första gången på Ambigu-Comique 22 sept 1825. Dumas hade också del i en annan vådevill, som uppfördes på teatern Porte Saint-Martin 21 nov. 1826.
