Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

kamrater huset, anförda av Dixmer, gingo rue de la Carderie fram och stannade vid hörnet av rue de Beauce framför en täckvagn. I denna vagn satt en man, som under tystnad utdelade till var och en av dem en pionjärs redskap — till den ene en spade, till den andre en dubbelhacka, till den tredje ett järnspett, o. s. v. Varje man dolde sitt redskap under överrocken eller kappan, så återvände minörerna till det lilla huset och vagnen rullade bort.

Morand hade avslutat sina kalkyler.

Han gick direkt fram till ett hörn av grottan.

”Där”, sade han. ”Gräv där!”

Och befrielseverket vidtog med ens.


— — —


Situationen för de stackars fångarna i Temple blev för varje dag allt allvarligare, för var timme allt mera eländig. En tid hade drottningen, madame Elisabeth och madame royale hängivit sig åt ett visst hopp. Municipalerna Toulan och Lepitre, som kände medlidande med de högborna fångarna, hade lagt i dagen ett visst intresse för dem. De stackars kvinnorna, som från början varit föga vana vid bevis på medkänsla, voro till en början misstänksamma. Men misstänksamhet upphör att finnas till, där det icke gives något hopp.

Och för övrigt, vad skulle väl nu kunna hända drottningen som var skild från sin son av ett fängelse, från sin make genom döden, som hon själv länge motsett. Att följa efter honom på schavotten — delta var ett öde så att hon nu vant sig vid denna tanke.

Första gången, som Toulan och Lepitre återvände för att övertaga vakten, bad drottningen dem särskilt att de, om de verkligen intresserade sig för hennes olyckor, skulle skildra kungens sista ögonblick för henne. Detta var att underkasta deras medkänsla ett sorgligt prov. Lepitre, som assisterat vid avrättningen, åtlydde drottningens tillsägelse.

Drottningen bad att få se de tidningar, som innehöllo redogörelser om avrättningen. Lepitre lovade att taga dem med sig, när han nästa gång skulle ha vakten. Det skulle bli hans tur om tre veckor.

Medan kungen levde, hade det funnits fyra municipaler i Temple men sedan hans död hade de endast tre — en för att hålla vakt om dagen, två om natten.


138