”Allt är bra”, sade Dixmer. ”Huset passar mig, så betala ägaren 19,500 francs och låt honom ge er ett kvitto”.
Detta gjorde ägaren sedan han noga räknat igenom pengarna.
”Du förstår, medborgare”, sade Dixmer, ”att det viktigaste villkoret är att huset måste vara utrymt i kväll, så att jag kan låta arbetarna börja i morgon bittida”.
”Gott, medborgare, det går jag in på! Du kan hämta nycklarna i kväll klockan åtta, då skall allt vara utrymt”.
”Ursäkta mig”, sade Dixmer, ”men sade du icke, medborgare notarie, att det fanns en port som leder till rue Portefoin?”
”Jo, medborgare”, sade ägaren, ”men jag har låtit mura till den, ty eftersom jag endast har en tjänare, blev den stackars saten alldeles för trött då han blev nödsakad att vakta båda portarna. Men den är igenmurad på ett sådant sätt, att den kan öppnas igen på ett par timmar. Önskar ni övertyga er därom, medborgare?”
”Tack, det är inte nödvändigt”, sade Dixmer. ”Jag fäster icke minsta vikt vid denna port. Den är utan nytta för mig”.
Sedan avlägsnade sig båda efter att för tredje gången ha påmint ägaren om hans löfte att rummen skulle vara utrymda klockan åtta samma kväll.
Klockan nio återvände båda, på avstånd åtföljda av fem à sex män, om vilka ingen tog notis under den förvirring som just då rådde i Paris. De två stego in först. Värden hade hållit ord. Huset var alldeles tomt. De stängde luckorna med största noggrannhet, varpå de med tillhjälp av ett elddon tände några vaxljus, som Morand hade med sig i fickan.
Sedan kommo de andra sex männen in, en i sänder. Det var garvarmästarens vanliga gäster, samma smugglare, som en kväll velat döda Maurice men som nu blivit hans vänner.
De stängde porten och stego ned i källaren.
Detta källarvalv, som behandlats så föraktfullt under dagens lopp, hade nu på natten blivit den viktigaste delen av huset.
Sedan de stoppat till varje spricka, genom vilken ett nyfiket öga kunde kika ned, ställde Morand ett fat på kant och började med en blyerts draga geometriska streck på ett papper.
Medan han var sysselsatt på detta sätt, lämnade hans
