Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

”Vem var det där?” sade Lorin. ”Känner du denna dödliga, gudinna?”

”Nej, jag inbillade mig det först — men jag har alldeles säkert misstagit mig”.

”Hon gjorde dock ett tecken åt dig”, envisades Lorin.

”Men varför är hon blomsterflicka nu på morgonen?” sade Arthémise för sig själv.

”Du erkänner således, att du känner henne, Arthémise?” sade Lorin.

”Ja”, svarade Arthémise, ”det är en blomsterflicka, som jag emellanåt handlar av”.

”I varje fall”, sade Lorin, ”har hon ett besynnerligt sätt att göra sig av med sina varor”.

Efter att ha kastat en sista blick på blommorna som redan nått fram till träbron och på nytt blivit pådrivna av flodarmen, fortsatte de sin väg fram mot la Rapée, där de ämnade äta middag på tu man hand. Denna episod glömdes för ett ögonblick, men som den var besynnerlig och ganska mystisk, gjorde den ett djupt intryck på Lorins poetiska fantasi.

Under tiden hade den anklagelse, som Tisons hustru framlagt mot Maurice och Lorin, väckt största uppståndelse på jakobinklubben, och Maurice blev i Temple underrättad av kommunen, att hans säkerhet var utsatt för fara till följd av den allmänna förtrytelsen.

Detta var liktydigt med en uppmaning till den unge municipalen att gömma sig, om han var skyldig, men Maurice, som var medveten om ett gott samvete, stannade kvar i Temple, och man fann honom på hans post då man kom för att häkta honom och samtidigt förhöra honom. Ehuru han höll fast vid sin föresats att ej utsätta sina vänner för någon fara, enär han för dem hyste det mest oinskränkta förtroende, var han icke mannen att offra sig själv under en löjlig tystnad, värdig en romanhjälte, och till följd därav fordrade han, att blomsterflickan skulle bli häktad. Klockan var fem på kvällen, då Lorin återvände hem och samtidigt fick höra talas om Maurices häktning och den begäran, han framställt.

Helt plötsligt framträdde blomsterflickan på Mariebron som en uppenbarelse för honom. Denna besynnerliga människa, som kastade sina blommor i floden; platsens läge, Arthémises halva medgivande — alla dessa fakta förenade sig till att övertyga honom om att detta var den lösning på mysteriet, som Maurice fordrade.