hindra dig. A la Lanterne, madame Veto! Till vapen, medborgare! Låt oss marschera”.
Och med svängande armar, det oordnade gråa håret hängande ned över det likbleka ansiktet och de blodsprängda ögonen föll den olyckliga varelsen till marken, varvid hon i fallet rev sönder klänningen, som hon alltjämt höll fast.
Förfärad men äntligen befriad från galningen, flydde drottningen mot ena sidan av trädgården, då där helt plötslig hördes gälla skri, uppblandade med högljutt skall och åtföljt av en sällsam uppståndelse, som ryckte upp nationalgardisterna ur deras bedövning.
”Till vapen! Till vapen! Förräderi!” skrek en man som drottningen pä rösten kände igen såsom skomakaren Simon.
I närheten av denne man, som med svärd i handen vaktade ingången till marketenteriet, stod lilla Black och skällde ursinnigt.
”Till vapen! Varje man på sin post”, ropade Simon. ”Vi äro förrådda. Tvinga österrikiskan att återvända in. Till vapen! Till vapen!”
En officer kom springande, och Simon talade till honom, i det han med ursinniga åtbörder antydde det inre av marketenteriet.
Sedan ropade officeren i sin tur: ”Till vapen!”
”Black! Black!” ropade drottningen, i det hon gick några steg åt det hållet.
Men hunden fortsatte endast att skälla ännu ursinnigare.
Nationalgardisterna grepo sina vapen och rusade fram till den lilla stugan, under det att municipalerna tvingade drottningen, hennes dotter och syster att åter träda in genom gallergrinden, som de stängde efter henne.
”Gör era vapen klara!” ropade municipalerna till vaktposterna. Och man kunde höra ljudet av eldvapen som gjordes klara till aktion.
”De äro där! De äro där!” ropade Simon. ”Under källardörren. Jag såg den röra sig, det är jag säker på, och förresten — österrikiskans hund, det präktiga lilla djuret, som icke var med i komplotten, skällde på konspiratörerna, som otvivelaktigt alltjämt äro kvar i källaren. Titta! Han skäller åter”.
Och faktum var, att Black, som eggades av Simons skrik och rop, åter började skälla ännu ivrigare än förr.
Officeren grep tag i ringen på källardörren, men när de
200
