att samla ihop några thermopyler, lägga sig i bakhåll och döda honom i en ordnad strid, då han första gången lämnade Temple.
Men Maurice motsatte sig på det bestämdaste denna plan.
”Du är förlorad”, sade han till honom, ”om du begagnar dig av den utvägen. Låtom oss krossa Simon och krossa honom på ett lagligt sätt. Det bör vara en ganska lätt sak för juristerna”.
Till följd därav framlade Maurice följande morgon en formlig anklagelse inför sektionen.
Men han blev högeligen både förvånad och förargad, då sektionens president vände dövörat till och ursäktade sig med att säga, att han icke kunde blanda sig i en angelägenhet mellan två goda patrioter, som båda drevos av sin fosterlandskärlek.
”Gott!" sade Maurice. ”Nu vet jag hur jag skall handla för att göra mig förtjänt av att anses för en god medborgare. Att samla ihop människor för att mörda en man som misshagar en — det kallar du att drivas av sin fosterlandskärlek. Gott, jag är nu av samma åsikt som Lorin, som det var orätt av mig att motsätta mig. Från och med i dag skall jag lägga mig till med fosterlandskärlek och göra mitt första experiment på Simon”.
"Medborgare Maurice”, svarade presidenten, ”Simon har kanske mindre orätt i denna angelägenhet, än vad du har. Han har uppdagat en sammansvärjning, utan att det åligger honom att göra det, under det att du icke såg någonting, ehuru det var din plikt att uppdaga den. Och vad mera är, du har stått i förbindelse — vi veta icke om det var avsiktligt eller ej — med nationens fiender”.
”Jag?” sade Maurice. ”Det är verkligen en riktig nyhet! Och med vem då, medborgare president?”
”Med medborgaren Maison Rouge”.
”Jag?” sade Maurice helt bestört. ”Har jag stått i förbindelse med medborgaren Maison Rouge?”
”Man har sett dig tala med honom”.
”Jag?”
”Trycka hans hand”.
”Jag?”
”Ja”.
”Var då? När då? … Medborgare president”, sade Maurice, medryckt av den fasta övertygelse om sin oskuld. ”Du ljuger”.
”Din nitälskan för fäderneslandet för dig för långt, med-
