Hoppa till innehållet

Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

tillbaka för att döda drottningen, jämte sina barn och sin svägerska fången i Templetornet — samma kväll gled en kvinna i lilafärgad bomullskappa med svarta prickar och huvudet nästan begravt i sin huva, förbi husen vid rue Saint Honoré, varvid hon försökte gömma sig i en port eller murvinkel, där hon stod orörlig som en bildstod och knappast vågade andas för var gång en patrull närmade sig, och då den passerat förbi, skyndade vidare med förökad hastighet, tills hon åter nödgades söka sin tillflykt i tystnad och orörlighet.

Tack vare dessa försiktighetsmått hade hon redan tillryggalagt större delen av rue Saint Honoré, då hon vid hörnet av rue de Grenelle helt plötsligt stötte på, icke en patrull, utan en skara av de tappra frivilliga, som ätit middag i Halle-au-blé och vilkas patriotism ytterligare uppeldats tack vare de många skålar, de druckit för sina blivande segrar.

Den stackars kvinnan skrek till av fruktan och försökte fly genom rue du Coq.

“Hallå, medborgarinna!” ropade de frivilliges anförare, ty de värda patrioterna hade redan utsett en sådan. ”Hallå! Vart skall du gå?”

Den flyende svarade ej, utan gick hastigt vidare.

“Så lyckat!” sade anföraren. ”Det är en förklädd man — en oristokrat som tror sig kunna undkomma”.

Bullret av två eller tre gevär, som föllo ur händer, alltför ostadiga att lita på, sade den stackars kvinnan, att hennes hast var ett ödesdigert misstag.

“Nej, nej!” utbrast hon i det hon tvärstannade och kom tillbaka. ”Nej, medborgare, du misstar dig — jag är ej någon man”.

“Lyd således order och kom fram”, sade anföraren, ”och hesvara mina frågor. ”Vart går du sålunda, nattliga skönhet?”

“Men, medborgare, jag skall inte gå någonstans. Jag är på väg tillbaka”.

"Det är litet sent för en anständig kvinna att återvända hem, medborgarinna”.

“Jag har varit hos en anförvant, som är sjuk”.

“Stackars lilla katt!” sade anföraren med en åtbörd, som kom kvinnan att förskräckt rygga tillbaka. ”Var är vårt pass?”

“Mitt pass! Vad menar du med det, medborgare?”

"Har du således icke läst kommunens beslut?”


19