Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Den unge mannen slog upp sin kappa, och en epålett lyste på hans uniform.

“Jag är officer, såsom ni kunna se”, sade han.

“Officer? Var?”

“Vid nationalgardet”.

“Nå, än sedan då?” svarade en av männen. ”Vad ha vi med officerare vid nationalgardet att göra?”

“Vad säger han?” frågade en annan man i den släpiga och ironiska ton, som är kännetecknande för Parispöbeln.

“Han säger”, svarade den unge mannen, ”att om denna epålett icke kan förskaffa officeren respekt, skall hans svärd förskaffa epåletten respekt”.

I samma ögonblick tog han ett steg tillbaka, frigjorde armarna ur kappans veck och drog en lång infanterisabel. Med en snabbhet, som utvisade en viss vana vid handgemång, grep han de frivilliges anförare i kragen och satte sabelspetsen mot hans strupe.

“Låt oss nu talas vid som vänner”, sade han.

“Men, medborgare …”, sade anföraren, i det han försökte göra sig fri.

“Jag förbereder dig på att vid minsta rörelse av dig eller någon av dina män sticker jag sabeln genom din kropp”.

Under tiden hade två av männen hållit fast kvinnan.

“Du har frågat mig. vem jag är”, fortsatte den unge mannen, ”vilket du icke hade rättighet att göra, eftersom du icke för befälet över någon reguljär trupp. Jag skall emeltartid upplysa dig därom. Mitt namn är Maurice Lindey. Jag förde befälet över en artilleristyrka den 10 augusti, är nu löjtnant vid nationalgardet och sekreterare hos sektionen Bröder och vänner. Är det tillräckligt?”

”Ah, medborgare löjtnant!” svarade anföraren, alltjämt hotad av sabeln, som han kände komma allt närmare och närmare. ”Det var en helt annan sak. Om du verkligen är, vad du påstår dig vara — en god patriot —”

“Så där ja! Jag visste, att vi snart skulle förstå varandra”, sade officeren. ”Svara nu i din tur. Varför skrek dan där kvinnan? Och vad ha ni för er med henne?”

"Vi föra henne till vaktposteringen”.

“Varför det?”

”Därför att hon icke har något medborgarepass och kommunens sista beslut lyder, att var och en, som anträffas ute efter klockan tio utan ett sådant, skall häktas. Glömmer du, att fäderneslandet är i fara och att den svarta flaggan vajar över Hôtel de Ville?”


21