arbetat så mycket emot den, ni sover fridfullt under republikanens tak. Det är en gottgörelse, såsom ni ser”.
”Ja”, sade Geneviève, ”men det kommer icke att vara länge, ty det som är orätt kan icke vara länge”.
”Vad menar ni?”
”Jag menar att jag — d. v. s. en aristokrat — att jag, som drömmer om ert partis tillintetgörande och era åsikters nederlag, jag som konspirerar till och med i ert hus för l'ancien régime, jag, som om jag blir igenkänd, dömer er till en död i vanära, åtminstone enligt era åsikter, jag, Maurice, jag skall icke stanna här såsom ert hems onda genius, jag vill icke släpa er till schavotten”.
”Och vart skall ni då bege er, Geneviève?”
”Vart jag skall bege mig? En dag då ni är ute, Maurice, skall jag gå och angiva mig själv, utan att omtala varifrån jag kommer”.
”O!” utbrast Maurice, sårad i djupet av sitt hjärta. ”Redan otacksamhet!”
”Nej”, svarade den unga kvinnan, i det hon slog armarna om Maurices hals. ”Nej, min vän, det är kärlek, den mest hängivna kärlek, det svär jag. Jag vill icke, att min broder skall bli häktad och dödad som en rebell. Jag vill ej att min älskare skall bli häktad och dödad som en förrädare”.
”Och ni vill göra detta, Geneviève”, utbrast Maurice.
”Ja, lika säkert, som det gives en Gud i himmelen”, svarade den unga kvinnan. ”Och för övrigt känner jag icke endast fruktan, jag känner även ånger”.
Hon sänkte huvudet, som om denna ånger hade varit alltför tung att bära.
”O, Geneviève”, sade Maurice.
”Ni förstår mycket väl, vad jag säger och framför allt vad jag känner, Maurice”, fortsatte Geneviève, ”ty även ni känner denna ånger … Ni vet, Maurice, alt jag gav mig åt er, utan att tillhöra mig själv, att ni tog mig, utan att jag hade rättighet att giva mig”.
”Nog!” sade Maurice. ”Nog!”
Hans panna lade sig i djupa veck, och hans klara ögon strålade av dyster beslutsamhet.
”Jag skall visa er, Geneviève”, fortsatte den unge mannen, ”hur helt och hållet jag älskar er. Jag skall giva er ett bevis på att intet offer överstiger min kärlek. Ni hatar Frankrike, nåväl, vare det så, vi skola lämna Frankrike”.
Geneviève knäppte ihop händerna och betraktade älskaren med ett uttryck av beundran och entusiasm.
