”Ingen skall få veta det. Jag springer hem till Lorin. Han har en vagn men ingen häst! Jag har en häst men ingen vagn! Vi bege oss av, så fort jag kommer tillbaka, Geneviève. Vila dig nu, och gör i ordning allt till resan. Vi behöva inte mycket bagage. Vi köpa, vad vi behöva, i England. Jag skall ge Scevola ett ärende att uträtta, så att vi få honom ur vägen. Lorin får i kväll förklara vår avresa för honom, och i kväll äro vi långt borta”.
”Men om man häktar oss på vägen?”
”Ha vi icke vårt pass? Vi bege oss hem till Hubert — det är min förvaltares namn — och Hubert är municipal i Abbeville. Han följer med oss från Abbeville till Boulogne och skyddar oss. I Boulogne köpa och befrakta vi ett fartyg. För resten borde jag kanske bege mig till kommittén och låta den ge mig ett uppdrag i Abbeville. Men nej, vi vilja icke göra oss skyldiga till något bedrägeri, icke sant, Geneviève? Vi vilja vinna vår lycka genom att riskera våra liv”.
”Ja, ja, min vän, och vi skola lyckas göra det. Men så du är parfymerad nu på morgonen, min vän!” sade den unga kvinnan, i det hon gömde ansiktet vid Maurices bröst.
”Ja, det är sant! När jag gick förbi Egalitépalatset, köpte jag en violbukett för din räkning, men när jag kom in och såg dig så sorgsen, tänkte jag endast på att fråga dig om anledningen till denna sorgsenhet”.
”O, ge mig den!” svarade hon.
Geneviève insöp blommornas doft med detta slags förtjusning, som människor med nervöst temperament alltid visa i fråga om blomdoft.
Helt plötsligt stodo hennes ögon fulla av tårar.
”Vad är det?” frågade Maurice.
”Stackars Heloise!” mumlade Geneviève.
”Ack, ja!” sade Maurice med en suck. ”Men låt oss tänka på oss själva, min kära vän, och lämna de döda att vila i frid i den grav, som tillgivenheten grävt åt dem. Adjö! Nu går jag”.
”Kom snart tillbaka”.
”Jag är här tillbaka inom en halvtimme”.
”Men om Lorin icke skulle vara hemma?”
”Det gör ingenting. Hans tjänare känner mig, så jag kan taga allt, jag vill ha, under hans frånvaro, liksom han skulle göra här hos mig”.
”Bra! Bra!”
”Min Geneviève, gör nu allt i ordning, men inskränk dig
