minuter före nio reste fångvaktaren sig upp, killade värdinnan under hakan och gick sin väg.
Patrioten slöt sig till honom på Conciergeriekajen, och de gingo tillsammans in i fängelset.
Redan samma kväll var affären uppgjord. Pappa Richard tog emot fångvaktare Mardoche såsom medborgare Gracchus’ ställföreträdare.
Två timmar innan denna angelägenhet ordnades i fängelset, hade det utspelats en annan scen i en annan del av fängelset, som, ehuru den tycktes vara utan intresse, icke desto mindre var av största vikt för huvudpersonerna i denna berättelse
Uttröttad av dagens arbete, höll Conciergeriets registrator på att plocka undan sina papper och göra sig redo att gå, då medborgarinnan Richard förde en man in i hans arbetsrum.
”Medborgare registrator”, sade hon, ”det här är er kollega från krigsministeriet, som kommer för att på medborgaren ministerns vägnar sätta upp militära fånglistor”.
”Ah, medborgare”, sade registratorn, ”ni kommer litet sent, jag har just lagt undan alla mina papper”.
”Kära kollega, förlåt mig”, svarade nykomlingen, ”men vi ha så förfärligt mycket att göra, att vi endast hinna med allt arbete genom att använda vår lediga tid, och vår lediga tid användes av andra till att äta och sova”.
”I så fall må det vara hänt, min kära kollega, men skynda er, ty såsom jag redan sagt, är det supédags för mig och jag är hungrig. Har ni fullmakt?”
”Här är den”, svarade krigsministeriets registrator, i det han visade en portfölj, som hans kollega genomgick med största noggrannhet fastän han hade så bråttom.
”Å, allt det där är så, som det skall vara”, sade hustru Richard, ”och min man har redan granskat det”.
”Vill ingenting säga, vill ingenting säga”, sade registratorn, i det han fortsatte sin granskning.
Krigsministerns registrator väntade tåligt med uppsynen hos den, som är van vid ett strikt uppfyllande av alla formaliteter.
”Utmärkt”, sade Conciergeriets registrator, ”och nu kan ni börja, när ni vill. Har ni många fånglistor att föra in?”
”Ett hundratal”.
”Då blir ni upptagen i flera dagar?”
”Och därför, kära kollega, vill jag med ens komma på förtrolig fot med er, om ni tillåter det”.
298
