”Tag er i akt, så att ni icke utgjuta det på vägen, medborgare, vilket mycket lätt kan hända, om ni icke visa er artigare, än ni nu göra”.
”Artigheten är en dygd, som kännetecknar aristokratien, och vi äro sansculotter”,[1] svarade de frivillige.
”Tala icke om dylikt inför madame. Hon är kanske engelska”, sade Lorin. ”Bli icke förargad över mitt antagande, vackra nattfågel”, tillade han ridderligt. ”Ni känner nog till skalderna, och en av dem säger oss, att England är ett svannäste, beläget mitt i en stor damm”.
”Ah, du förråder dig!” utbrast de frivilliges anförare. ”Du erkänner dig vara ett av Pitts kreatur, en av Englands lejda hejdukar …”
”Tig!” sade Lorin. ”Du förstår icke poesi, och därför talar jag till dig på prosa. Vi vid nationalgardet äro bra nog vänliga och tåliga kamrater men ändock barn av Paris — d. v. s. att om vi bli provocerade, slå vi till och det ganska hårt”.
”Madame”, sade Maurice, ”ni har sett, vad som hänt, och kan gissa, vad som kommer att hända. Inom fem à tio minuter kommer ett dussin män att för er skull skära strupurna av varandra. Är den sak, era försvarare omfattat, värd det blod, de komma att utgjuta?”
”Monsieur”, svarade den okända, ”jag kan endast försäkra er, att om ni kommer att tillåta, att jag blir anhållen, bli följderna ohyggliga för mig och ödesdigra för andra, och jag bönfaller er, att ni, hellre än ni överger mig, måtte genomborra mig med det vapen, ni håller i er hand, och kasta min döda kropp i Seine”.
”Madame”, svarade Maurice, ”jag tar på mig hela ansvaret”. Så släppte han den sköna okändas hand, som han höll i sina, och sade till nationalgardisterna: ”Medborgare, i min egenskap av officer, patriot och fransman befaller jag er att beskydda denna kvinna. Och, Lorin, om någon av det där packet säger ett ord, sticka ni ned dem med bajonetterna!”
”Färdigt gevär!” kommenderade Lorin.
”O, min Gud! O, min Gud!” utbrast kvinnan. ”Beskydda honom!”
De frivillige gjorde sig redo till motstånd, och en av dem avlossade sin pistol, vars kula gick genom Maurices hår.
”Bajonettanfall!” kommenderade Lorin, och i nattens mör-
- ↑ = byxlösa, namn på de ivrigaste republikanerna.
