ker vidtog en scen av strid och förvirring, under vilken avlossades några skott, efterföljda av skrik, förbannelser och svordomar. De frivillige, som voro underlägsna till antalet och sämre beväpnade, voro inom några sekunder övermannade. Två av dem voro svårt skadade, och fyra andra klämdes fast mot väggen, var och en med en bajonett riktad mot sitt bröst.
”Så där ja!” sade Lorin. ”Jag hoppas, att ni nu hålla er lugna som lamm. Medborgare Maurice, jag befaller dig att föra denna kvinna till posteringen i Hôtel de Ville. Du förstår väl, att du är ansvarig för henne?”
”Ja”, sade Maurice med sänkt röst. ”Och lösen?” tillade han.
”Den skall jag genast omtala för dig. Men säg mig först, vad vi skola ta oss till med de här druckna lymlarna. Innan vi sedan skiljas, skall jag med nöje ge dig några goda råd”.
Så vände han sig till sina män, som alltjämt höllo de frivillige i schack.
”Ha ni nu fått tillräckligt?” frågade han de sistnämnde.
”Ja, girondisthund”, svarade anföraren.
”Du misstar dig, min vän”, sade Lorin lugnt. ”Vi äro bättre sansculotter än ni, eftersom vi tillhöra klubben Thermopylerna, på vilkas fosterlandskärlek jag hoppas, att ingen tvivlar. Låt dessa medborgare gå”, fortsatte han. ”De göra icke längre motstånd”.
”Det är icke desto mindre sant, att denna kvinna är misstänkt …”
”Om hon vore en misstänkt karaktär, skulle hon ha flytt under skärmytslingen, men, som du ser, har hon väntat, tills den var över”.
”Hm!” sade en av de frivillige. ”Det är sant, såsom medborgaren Thermopyles säger”.
”För resten få vi snart veta det, eftersom min vän skall följa henne till posteringen, under det att vi gå och dricka en skål för fäderneslandet”.
”Skola vi gå och dricka?” sade anföraren.
”Ja visst! Jag är mycket törstig, och jag känner till en trevlig liten drog i hörnet av rue Thomas-du-Louvre”.
”Varför sade du inte det med ens, medborgare? Det gör oss ont, att vi betvivlat din fosterlandskärlek, och låt oss nu omfamna varandra i nationens och lagens namn”.
”Ja, låt oss omfamna varandra!” sade Lorin, vilket de också gjorde med entusiasm, ty vid denna tid voro frans-
26
