Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/310

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Han hade misstagit sig.

”Å, förlåt!” sade endast fångvaktaren, ehuru det var han, som hade blivit knuffad.

Dixmer spratt till vid ljudet av denna röst, som var mild och artig. Men fångvaktaren hade förmodligen bråttom, ty han ilade vidare in i korridoren, öppnade dörren till pappa Richards rum och försvann. Dixmer gick vidare, förande med sig Geneviève.

”Det är besynnerligt”, sade han då porten stängts etter honom och den friska luften svalkade hans panna.

”Ja, det är mycket besynnerligt!” sade Geneviève.

Förr i tiden, då dessa makar voro goda vänner, skulle de ha omtalat för varandra, av vilken anledning de voro förvånade. Men nu behöll Dixmer sina tankar för sig själv och bekämpade dem som en hallucination, under det att Geneviève åtnöjde sig med att kasta en sista blick på det dystra palatset, inom vilket något, som påminde om vålnaden av en förlorad vän, hos henne väckte till liv både bittra och ljuva minnen.

De anlände till rue de la Grève, utan att ha yttrat ett enda ord.

Under tiden hade gendarmen Gilbert varit ute och hämtat korgen med de matvaror, som voro avsedda för drottningen. De utgjordes av frukt, kall kyckling, en butelj vitt vin, en karaff med vatten och hälften av ett bröd på två skålpund.

Gilbert tog av servetten och såg, att allt var, såsom det brukade vara ordnat av mor Richard. Så drog han åt sidan skärmen och sade med hög röst:

”Medborgarinna, här är kvällsvarden”.

Marie Antoinette bröt brödet mitt itu, men hennes fingrar hade knappast tryckts in i det, förrän hon kände den kalla beröringen av silver och förstod, att detta bröd omslöt något högst ovanligt.

Då såg hon sig omkring, men gendarmen hade redan dragit sig tillbaka.

Drottningen satt orörlig ett ögonblick, medan hon lyssnade till hans sig avlägsnande steg.

När hon trodde sig kunna vara säker på att han slagit sig ner bredvid sin kamrat, tog bon etuiet ur brödet. Etuiet innehöll en biljett. Hon vek upp denna biljett och läste följande:

”Madame, håll er redo i morgon kväll vid samma tid, som ni nu emottager denna biljett, ty i morgon vid denna timme kommer en kvinna att bli införd i Ers Majestäts rum.

304