finns ens skuggan av en lögn, om jag hyser minsta hopp om att hon skall få leva, om jag på något sätt försöker rädda henne, måtte Gud då straffa mig med evig fördömelse!”
”Nej, nej! Jag kan ingenting lova”, sade prästen, som insåg vilka stora och otaliga faror en sådan oförsiktighet skulle utsätta honom för.
”Hör på, min fader”, sade chevalieren i en ton av djupaste smärta. ”Jag har talat som en undergiven son, jag har icke uttalat annat än kristliga och människovänliga ord, icke ett enda bittert ord, icke en enda hotelse har gått över mina läppar, och dock brinner mitt blod av feber, förtvivlan genomborrar mitt hjärta, och jag är beväpnad. Se, jag har en dolk”.
Och den unge mannen drog från sitt bröst ett blänkande vapen, som kastade en vit reflex på hans darrande hand.
Prästen tog hastigt bort den.
”Hys ingen fruktan”, sade chevalieren med ett sorgset leende. ”Andra som veta, hur troget ni håller fast vid ert givna ord, hade försökt skrämma er till en ed. Nej, jag har bönfallit er, och jag bönfaller er alltjämt med hopknäppta händer och pannan mot marken: Laga att jag får se henne ett enda ögonblick, och se här vad som kommer att skydda er”.
Och han tog upp ur fickan en biljett som han räckte abbén. Denne tog den och läste följande ord:
”Jag, René, chevalier de Maison Rouge, förklarar vid Gud
och min heder, att jag genom att hota honom med döden
tvungit den värde kyrkoherden i Saint Landry att taga mig
med till Conciergeriet, trots hans vägran och stora
motvilja. Till bevis därpå har jag tecknat
Maison Rouge”.
”Det är bra”, sade prästen. ”Men svär ännu en gång, att
ni icke skall göra något oförståndigt. Det är icke
tillräckligt, att mitt liv blir räddat, jag ansvarar även för ert”.
”O, låt icke den saken oroa er. Samtycker ni?”
”Jag måste väl det, eftersom ni prompt vill det. Ni kan vänta där nere, och då hon passerar genom registratorsrummet, kan ni se henne …”
Chevalieren grep den gamle mannens hand och kysste den med samma vördnad, som han skulle ha kysst krucifixet.
”O”, mumlade han, ”hon skall åtminstone dö som en drottning och bödelns hand skall icke vidröra henne”.
