Hoppa till innehållet

Sida:Den siste chevalieren 1928.djvu/356

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

deles sina kunder, om han samtidigt ägnar sig åt två yrken! Vad för slag? Polisspion och lappskomakare! Han är ju en riktig Cesar, denne Simon! …”

Och han brast i skratt.

”Var är medborgaren Maurice?” frågade kommissarien. ”Vi uppmana dig att utlämna honom”.

”Jag säger er ju, att han icke är här!”

Kommissarien gick in i det angränsande rummet och sedan steg han upp på ett litet loft, där Lorins tjänare sov. Till sist öppnade han dörren till ett annat litet rum, men Maurice syntes icke till.

Men på bordet i matsalen ådrog sig ett nyligen skrivet brev kommissariens uppmärksamhet. Det var från Maurice, som lagt det där, då han gått ut tidigt på morgonen, utan att väcka sin vän, ehuru de sovo i samma rum.

”Jag går till domstolen”, skrev Maurice. ”Frukostera utan mig. Jag kommer tillbaka i kväll”.

”Medborgare”, sade Lorin, ”hur brått jag än har att åtlyda er, så förstå ni nog ändå, att jag icke kan följa med er i bara skjortan. Tillåt min tjänare att klä mig”.

”Aristokrat!” sade en röst. ”Han behöver hjälp för att taga på sig byxorna …”

”Ja, min Gud, ja!” sade Lorin. ”Jag liknar medborgaren Dagobert … Märk väl, att jag icke säger kung Dagobert”.

”Gott!” sade kommissarien. ”Men raska på!”

Tjänaren kom ned från loftet och hjälpte husbonden att klä sig.

Lorin behövde emellertid icke någon kammartjänare, utan det var endast därför att ingenting skulle undgå tjänaren, så att denne sedermera skulle kunna omtala för Maurice allt, som hänt.

”Nu, messieurs … förlåt … medborgare … och nu, medborgare, är jag färdig och följer med er. Men jag ber er låta mig ta med mig sista delen av monsieur Demoustiers ’Brev till Emilie’, som nyss utkommit och som jag ännu icke läst Den kommer att förströ mig under min fångenskap”.

”Din fångenskap?” sade helt plötsligt Simon, som i sin tur blivit municipal och nu kom in, åtföljd av fyra sektionärer. ”Den kommer inte att bli långvarig … du figurerar med i rättegången mot kvinnan, som ville hjälpa österrikiskan att fly. I dag får hon sin dom, och du får din i morgon, när du avgivit ditt vittnesmål”.


350