Hoppa till innehållet

Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
97

tecken att gå ned och stiga ombord. Så snart den, som blivit utsedd att styra kanoten, hade intagit sin plats, kastade sig hela skaran åter i floden, farkosten gled nedför strömmen, och några ögonblick därefter befunno sig fångarna på södra standen, nästan mitt emot den punkt, där de föregående afton hade kommit fram till floden.

Här hölls en ny, kort men allvarsam rådplägning, varunder hästarna leddes fram ur skogens djup och fördes till den väl skyddade samlingsplatsen. Indiantruppen delade sig nu. Den ofta omtalade storväxta hövdingen steg upp på Heywards häst, tog vägen tvärs över floden, följd av flertalet av sitt folk, och försvann i skogen, lämnande fångarna under bevakning av sex indianer med Magua som högsta befälhavare. Heyward följde alla deras förehavanden med förnyad oro.

På grund av vildarnas ovanliga skonsamhet hade han smickrat sig med den förhoppningen, att han vore bestämd att som fånge överlämnas åt Montcalm. Då den i nöd staddes tankar sällan slumra och uppfinningsförmågan aldrig är livligare än när den eggas av hoppet, hur svagt och avlägset det än må vara, hade han till och med föreställt sig, att Munros faderskärlek skulle begagnas som ett verktyg för att förleda honom att svika sin plikt mot sin konung. Ty ehuru den franska överbefälhavaren stod i högt anseende för mod och företagsamhet, ansågs han tillika vara synnerligen förfaren i de politiska konstgrepp, som icke alltid hysa aktning för sedelärans strängare bud och som så allmänt vanärade den europeiska statskonsten under denna tidrymd.

Alla dessa ivriga och sinnrika funderingar tillintetgjordes nu av hans fienders handlingssätt. Den del av indiantruppen, som följde den jättelika hövdingen, tog vägen mot Horicans södra ända, och han själv jämte sina olyckskamrater hade ingenting annat att vänta än att kvarhållas i hopplös fångenskap av sina vilda besegrare. Ivrig att få veta även det värsta och villig att i så fall försöka guldets makt, lyckades han övervinna sin motvilja att tala med Magua. Vändande sig till sin för detta vägvisare, som nu hade antagit en myndighet och ett sätt, som utvisade den blivande ledaren av den lilla skarans

Den siste mohikanen.7