134
tänkte lägga oss i försåt, till dess han skulle rycka fram, och drev oss i oordning som jagade djur genom passen till Horicans stränder. Därpå samlade vi oss bakom våra fällda träd och höllo stånd under sir William, som blev adlad just för den bedriften, och full betalning gåvo vi fienden för den skymf han tillfogat oss på morgonen, Hundratals fransmän sågo den dagen solen för sista gången, och själva deras anförare, Dieskau, föll i våra händer, så sönderskuren och sargad av kulor, att han blev oförmögen till vidare krigstjänst och återvände till sitt eget land.»
»Ja, det var ett stolt försvar!» utropade Heyward medryckt av sin ungdomliga hänförelse. »Ryktet därom nådde tidigt till oss i södra armén.»
»Ja, men saken var inte slut med det. På sir Williams begäran skickades jag av major Effingham att kringgå fransmännen och föra underrättelsen om deras nederlag över landsträckan mellan sjöarna till fästet vid Hudson. Just därborta, där ni ser träden stiga upp på en bergås, träffade jag på en trupp, som kom ned till vår hjälp, och jag förde den till det ställe, där fienderna höllo på att intaga sin måltid, föga drömmande om att de ännu inte slutat sitt blodiga dagsverke.»
»Och ni överraskade dem?»
»Jo jo män, såvida döden kan vara en överraskning för människor, som endast tänka på att tillfredsställa sin matlust. Vi gåvo dem föga andrum, ty de hade gått hårt åt oss under fäktningen på morgonen, och få voro de i vår trupp, som inte hade förlorat en vän eller släkting genom deras händer. När allt var över, blevo de döda och även de döende, påstå somliga, kastade i den här lilla dammen. Jag har med mina egna ögon sett dess vatten färgat av blod, såsom ännu aldrig något naturligt vatten flutit fram ur jordens innandöme.»
»Det var en passande och, som jag hoppas, fridfull grav för en soldat. Ni har då varit med om mycken fälttjänst i den här gränstrakten?»
»Jag!» sade kunskaparen, i det han med en anstrykning av militärisk stolthet rätade ut sin högresta gestalt. »Många äro inte de bland de här kullarna, som inte genljudit av knallar från min bössa, inte heller finns det en så stor
