176
öka avståndet mellan dem och deras nya fiende. Under tiden påmindes de genom vilda och övermodiga skrik om tillvaron av dem, som ansatte dem akteröver. Den spännande belägenheten väckte till och med Munro ur den slöa känslolöshet, vari hans tunga olyckor hade försatt honom.
»Låtom oss styra till klipporna på fastlandet och bjuda dessa vildar spetsen», sade han med den bestämda minen hos en gammal beprövad soldat. »Gud förbjude, att jag eller de, som äro fösta vid mig, någonsin mera skulle sätta tro till någon av den franska konung Ludvigs tjänare!»
»Den som vill gå segrande ur en indianfejd, får inte vara för stolt att hämta lärdom av en infödings klokhet», svarade kunskaparen. Styr kanoten mera utmed land, sagamore; vi ta loven av de karaljerna, kanske avstå de från försöket att skära vår kurs.»
Falköga misstog sig inte, ty när huronerna funno, att deras nuvarande kurs sannolikt skulle föra dem bakom deras jagade fiender, satte de en mindre tvär kurs, till dess båda kanoterna genom att småningom snedda av mer och mer snart ilade fram i jämnlöpande linjer på fem till sex hundra fots avstånd från varandra. Det blev nu en fullkomlig kapprodd. Så snabb var de lätta farkosternas fart, att sjön gick i små vågor framför dem och deras rörelse blev gungande genom sin egen hastighet. Det var kanske denna omständighet i förening med nödvändigheten att hålla alla händer sysselsatta vid årorna, som gjorde att huronerna inte genast tillgrepo sina eldvapen. Emellertid voro flyktingarnas ansträngningar för stora för att kunna fortfara länge, och de förföljande hade fördelen att vara överlägsna till antal.
»Sväng kanoten litet mera från solen, sagamore», sade kunskaparen; »jag ser, att de skälmarna avstå en man åt bössan. En enda knäckt armpipa på någon av oss skulle kunna medföra förlusten av våra skalper. Sväng mera från solen, så lägga vi ön mellan dem och oss.»
Detta påhitt var inte utan sin fördel. En lång och lågländ ö syntes ett litet stycke framför dem, och då de gingo tätt utmed den, nödgades den jagande kanoten att gå fram på motsatta sidan av ön. Kunskaparen och hans kamrater försummade ej denna fördel, utan i samma ögonblick som
