190
tal jordhyddor stodo på sjöstranden och även ute i vattnet, liksom om detta hade stigit över sina vanliga bräddar. De rundade taken, vilkas form gjorde dem beundransvärt lämpliga att lämna skydd mot väder och vind, vittnade om större konstfärdighet och omtanke än infödingarna brukade nedlägga ens på sina fasta bostäder, långt mindre då på dem, som voro avsedda för tillfälligt bruk under jakt och krig. Kort sagt, hela byn eller staden, vilketdera den nu borde kallas, visade större planmässighet och prydlighet i utförandet, än vad de vita i allmänhet trodde tillhöra indianernas vanor. Emellertid såg den ut att vara övergiven, åtminstone tänkte Heyward så under en god stund; men slutligen tyckte han sig upptäcka åtskilliga mänskliga gestalter, som närmade sig honom på alla fyra och tycktes släpa efter sig något tungt föremål, som hans upphetsade inbillning genast antog vara något fruktansvärt förstörelseredskap. I samma ögonblick sågos några mörka huvuden titta ut ur hyddorna och platsen syntes plötsligt vimla av varelser, som likväl smögo från den ena betäckningen till den andra så hastigt, att intet tillfälle erbjöd sig att undersöka deras sinnelag eller förehavanden. Oroad av dessa misstankar och oförklarliga rörelser, tänkte han just ge den överenskomna kråksignalen, då ett prassel i löven alldeles i närheten hastigt drog hans blickar åt annat håll.
Den unga mannen ryckte till och drog sig ofrivilligt några steg tillbaka, när han varsnade en främmande indian på endast ungefär hundra stegs avstånd. Men han återvann genast fattningen, och i stället för att ge en larmsignal, som skulle ha kunnat bli olycksdiger för honom själv, stod han kvar orörlig och gav uppmärksamt akt på den andres rörelser.
Ett ögonblicks lugn iakttagelse var tillräcklig att förvissa Heyward om att han icke hade blivit upptäckt. Infödingen syntes liksom han själv vara upptagen av att betrakta byns låga boningar och dess invånares smygande rörelser. Det var omöjligt att under den högst besynnerliga mask av färg, som dolde hans anletsdrag, upptäcka uttrycket i dem, fastän Heyward föreställde sig, att det snarare var vemodigt än grymt. Hans huvud var som vanligt rakat
