med undantag äv hjässan, från vars hårtofs tre eller fyra urblekta hökfjädrar löst dinglade. En trasig kalikåmantel omslöt till hälften hans kropp, medan hans benbeklädnad utgjordes av en vanlig skjorta, vars ärmar fingo tjäna till ett ändamål, som i allmänhet vinnes genom en vida bekvämare inrättning. Hans ben voro nakna och på ett bedrövligt sätt stuckna och rivna av törntaggar. Fötterna voro dock beklädda med ett par goda björnskinnsmockasiner. På det hela hade han ett olyckligt och jämmerligt utseende.
Heyward höll ännu på att nyfiket ge akt på sin grannes yttre människa, då kunskaparen tyst och försiktigt smög fram till hans sida.
»Som ni ser, ha vi hunnit fram till deras by eller läger», viskade Heyward, »och här är en av vildarna i egen person på ett sådant ställe, att han blir högst besvärlig för våra vidare rörelser.»
Falköga studsade och lade an med sin bössa, då hans blick, som följde Heywards pekning, träffade främlingen. Därpå sänkte han åter bössmynningen och sträckte fram sin långa hals liksom för att underlätta en redan förut ytterligt skarp undersökning.
»Den avgrundsanden är inte någon huron», sade han, »inte heller tillhör han någon av de kanadiska stammarna, och likväl ser ni på hans kläder, att den skälmen har plundrat en vit. Jo, jo, Montcalm har rakat igenom skogarna, då han gjorde sitt infall, och ett skränande och mordiskt följe av spetsbovar har han samlat hop. Kan ni se, var han har ställt sin bössa eller båge?»
»Han tycks inte ha några vapen, inte heller förefaller han att hysa några onda avsikter. Såvida han inte gör alarm bland sina kamrater, som ni ser smyga omkring därnere vid vattnet, ha vi föga att frukta av honom.»
Falköga vände sig mot Heyward och såg på honom ett ögonblick med oförställd häpnad. Därpå spärrade han upp munnen och överlämnade sig åt ett ohejdat, hjärtligt skratt, fastän på det tysta och egendomliga sätt, som vanan vid ständig fara hade lärt honom att iakttaga.
»Kamrater, som smyga omkring därnere vid vattnet!» upprepade han och tillade: »Där ser man nyttan av att gå i skola och tillbringa pojkåren i byarna! Emellertid
