den upp, och dess sken föll tydligare på föremålet. Då såg till och med Heyward, att det var en björn, på de oupphörliga sidorörelserna, som höllo framkroppen i ständig vaggning, fastän bakkroppen tycktes sitta. Ehuru djuret brummade högljutt och argt och emellanåt visade sina gnistrande ögon, gav det inga andra tecken till fientlighet. Huronen syntes åtminstone förvissad om, att den sällsamma inkräktarens avsikter voro fredliga, ty sedan han uppmärksamt hade betraktat björnen, fortsatte han helt lugnt sin väg.
Heyward, som visste, att björnar ofta träffades tama bland indianerna, följde med, men vände sig försiktigtvis om ett par gånger och såg ej utan oro, att björnen kom luffande efter i deras spår. Han tänkte fästa indianens uppmärksamhet därpå, men denne sköt i detsamma undan en dörr av bark och trädde in i en grotta i bergets inre.
Heyward, som gick sist, skulle just draga den lätta dörren efter sig, då han kände björnen fatta i den och därpå med sin lurviga kropp förmörka ingången: De befunno sig nu i en rak och lång gång i bergsklyftan, där det var omöjligt att vända om utan att möta djuret. Tagande saken så lugnt han kunde gick Heyward på och höll sig så nära sin vägvisare, som möjligt. Björnen brummade ofta i hälarna på honom, och ett par gånger lade den sina ofantliga ramar på hans person, liksom ville den hindra honom att tränga längre in i hålan.
Hur länge Heywards nerver skulle ha kunnat hålla ut i ett så utomordentligt läge, torde vara svårt att avgöra, men lyckligtvis erfor han snart lättnad. Ett ljusskimmer hade hela tiden visat sig framför dem, och de kommo nu till det ställe, varifrån det utgick.
En större ihålighet i klippan hade konstlöst inrättats så, att den tjänade till flera särskilda rum. Avskrankningarna voro enkelt men sinnrikt sammanfogade av sten, riskvistar och bark. Öppningar ovantill släppte in ljuset om dagen, om natten ersatte eldar och facklor solskenet. Hit hade huronerna fört största delen av sina värdeföremål, särskilt dem, som företrädesvis tillhörde nationen; och hit hade, som det nu visade sig, den sjuka kvinnan, som ansågs vara hemsökt av någon övernaturlig makt likaledes blivit förflyt-
