226
Den upphetsning, som talet hade framkallat, lade sig småningom. Magua själv gick sin väg, till icke ringa lättnad för Heyward, de övriga krigarna intogo åter sina platser och rökmoln fyllde ånyo hyddan. Under nära en halvtimme yttrades ej ett ord, ja knappast en blick kastades åt sidan, då en allvarlig och tankfull tystnad vanligen följde på varje utbrott av våldsammare sinnesrörelse bland dessa varelser, som utmärkte sig lika mycket för sin häftighet som för självbehärskning.
När hövdingen, som hade anmodat Heyward om hjälp, hade rökt ut sin pipa, gjorde han äntligen allvar av sitt tillämnade uppbrott. En vink med fingret var den uppmaning han gav den förmenta läkaren att följa med, och Heyward var av mer än ett skäl glad att från tobaksröken komma ut och inandas en sval och uppfriskande sommaraftons rena luft.
I stället för att fortsätta sin väg bland de hyddor, där Heyward redan hade företagit sitt fruktlösa sökande, vek hans följeslagare av och gick rakt mot foten av ett närliggande berg, som sköt ut över den tillfälliga byn. En gördel av busksnår omgav bergets fot, och det blev nödvändigt att gå fram på en krokig och smal stil. Gossarna hade återtagit sina lekar på den öppna platsen och utförde nu sins emellan en låtsad förföljelse till pålen. För att göra leken så lik verkligheten som möjligt hade en av de djärvaste i hopen stuckit ett par eldbränder i några rishögar, som dittills hade undsluppit branden. Lågorna från en av dessa eldar belyste hövdingens och Heywards väg och gåvo ett ytterligare drag av vildhet åt den dystra skådeplatsen. På kort avstånd från en naken klippa och alldeles mitt för den kommo de in på en gräsbeväxt glänta och beredde sig att gå över den. Just då lades nytt bränsle på elden, och ett starkt ljussken trängde fram ända till detta avlägsna ställe. Det föll på bergets vita vägg och återkastades därifrån ned på en mörk och hemlighetsfull varelse, som helt oväntat reste sig i deras väg.
Indianen stannade, liksom tveksam om han borde gå vidare, och lät sin följeslagare hinna upp sig. Ett stort svart klot, som först syntes orörligt, började nu röra sig på ett sätt, som var Heyward oförklarligt. Åter lågade el-
