230
henne. Stilla, jag går», tillade han med en vink åt den missnöjda björnen att vara lugn.
Hövdingen gjorde genast som han sade, och Heyward befann sig nu ensam, i den vilda och ödsliga bostaden med den hjälplösa sjuka och det ondsinta, farliga odjuret. Detta lyssnade till indianens rörelser med det sluga uttryck, som är egendomligt för björnen, till dess ett eko i gången utanför gav tillkänna, att han hade lämnat grottan, varpå björnen kom vaggande fram till Heyward och satte sig framför honom i sin naturliga upprätta ställning som en människa. Heyward såg sig ängsligt om efter något vapen, varmed han kunde försvara sig mot det anfall han nu på fullt allvar fruktade.
Men det syntes som om djurets lynne plötsligt hade ändrats. I stället för att fortsätta med sitt missnöjda brummande eller visa några vidare tecken till vrede skakade det häftigt i hela sin lurviga kropp, liksom om den hade satts i rörelse av någon besynnerlig inre krampryckning. De väldiga, otympliga ramarna trevade på ett tafatt sätt omkring den grinande nosen, och under det att Heyward med spänd vaksamhet höll sina ögon fästa på björnens rörelser, föll det grymma huvudet åt ena sidan och i dess ställe visade sig de hederliga, sträva dragen hos kunskaparen, som av hela sin själ hängav sig åt sitt egendomliga utbrott av munterhet,
»Tyst!» sade den försiktiga skogsmannen och avbröt därmed Heywards utrop av förvåning. »De kanaljerna uppehålla sig kring platsen, och varje ljud, som inte vore naturligt för trolleri, skulle bringa dem över oss igen i massa.»
»Säg mig meningen med denna förklädnad och varför ni vågat er på ett så förtvivlat äventyr?»
»Ack, slumpen åstadkommer ofta större saker än förnuft och beräkning», svarade kunskaparen. »Men som en historia alltid bör börja från början, skall jag tala om alltsammans i tur och ordning. Sedan vi skilts åt, förde jag kommendanten och sagamoren till ett gammalt bäverhus, där de äro säkrare för huronerna än de skulle vara på Fort Edward; ty som indianerna högt upp i nordväst ännu inte fått påhälsning av handelsmännen, fortfara de att hålla
