söker fiendens framskjutna ställningar, innan han vågar sig på det avgörande anfallet.
Sedan han intagit en för det djur, som han föreställde, passande kroppsställning, kröp Falköga fram till en liten öppning, där han kunde taga en överblick av hyddans inre. Det befanns utgöra ett tillhåll för David Gamut. Hit hade den trofaste sångmästaren begivit sig med alla sina bekymmer, sina farhågor och sin ödmjuka förtröstan på försynens beskydd. Just då kunskaparen på nyssnämnda sätt fick syn på hans otympliga figur, utgjorde skogsmannen själv, fastän i sin nu antagna gestalt, föremålet för den ensamma mannens djupa grubbel.
Hur obetingat David än trodde på forntidens underverk, kunde han icke förmå sig att tro på övernaturliga makters direkta ingripande i de mänskliga levnadsförhållandena i våra dagar. Med andra ord, ehuru han obetingat trodde att Bileams åsna ägde förmågan att tala, var han en smula klentrogen i fråga om en björns förmåga att sjunga, och likväl hade han, vad det senare angår, blivit förvissad därom genom sina egna utmärkta hörselverktygs vittnesbörd. Det var något i hans min och sätt, som förrådde den ytterliga förvirringen i hans sinnestillstånd. Han satt på en rishög, från vilken han då och då tog ett par kvistar och kastade dem på den svaga elden, under det han höll huvudet lutat mot handen i en ställning av melankoliskt grubbel. Den dräkt, som bars av denna musikens hängivna vän, hade icke undergått någon annan ändring från den av oss nyligen beskrivna, än att han hade betäckt sitt kala kuvud med den trekantiga kastorhatten, som ej hade kunnat locka någon fiendes rovlystnad.
Sedan Falköga först hade gjort ett slag omkring hyddan och förvissat sig om, att den stod helt och hållet för sig själv och att dess invånares sinnesbeskaffenhet sannolikt skulle skydda den mot alla besök, vågade han genom den låga dörren träda in i Gamuts omedelbara närhet. Denne hade sin plats så, att elden kom emellan dem, och då Falköga hade satt sig i upprätt ställning, gick nära en minut, varunder de två oavlåtligt betraktade varandra utan att tala. Den plötsliga och sällsamma överraskningen hade så när visat sig vara för mycket för Davids, vi vilja inte säga
