242
Heyward släppte sitt tag om kunskaparens arm, varpå denne vände sig om och med stadiga steg begav sig tillbaka till hyddorna. Efter att ett ögonblick ha stått och med blicken följt hans försvinnande gestalt fortsatte den oaktat sin lyckade flykt sorgsne Heyward med sin följeslagerska vägen mot delawarernas avlägsna by.
XXIII.
OMBYTTA ROLLER.
Sin fasta beslutsamhet till trots insåg Falköga fullkomligt alla de svårigheter och faror, för vilka han skulle komma att utsätta sig. Under återvägen till lägret voro hans skarpa och uppövade förståndsförmögenheter ivrigt upptagna av att tänka ut några medel att motverka en vaksamhet och misstänksamhet å hans fienders sida, som, såsom han väl visste, på intet sätt gåvo hans egna efter. Såväl Magua som besvärjaren hade endast Falkögas hudfärg att tacka för livet; ty ehuru han för sin egen trygghet borde i främsta rummet ha uppoffrat dem, ansåg han en sådan handling, hur mycket den än överensstämde med en indians natur, fullkomligt ovärdig en man, som berömde sig av att härstamma från förfäder utan all rasblandning. Följaktligen satte han sin lit till de vidjor och band, med vilka han hade fängslat sina fångar, och fortsatte vägen rakt mot byns medelpunkt.
Då han närmade sig hyddorna, blevo hans steg varsammare, och hans vaksamma ögon lät intet tecken, vare sig vänskapligt eller fientligt, undgå sig. En försummad hydda stod litet längre fram än de andra och tycktes ha blivit övergiven, då den ännu endast var halvfärdig, sannolikt av brist på någon viktigare förnödenhet, såsom virke eller vatten. Men ett svagt ljussken glimmade genom dess springor och gav tillkänna, att den oaktat sitt ofullbordade skick likväl icke saknade invånare. Dit styrde därför kunskaparen sina steg likt en försiktig general, som under-
