tids nog för mig, eftersom de kanaljerna komma att i främsta rummet förfölja dig.»
»Unkas stannar», var det lugna svaret.
»Varför?»
»För att kämpa tillsammans med min faders broder och dö tillsammans med delawarernas vän.»
»Ja, ja, min gosse, det skulle verkligen ha påmint mer om en mingo än om en mohikan, om du hade lämnat mig», svarade Falköga, och kramade Unkas' hand mellan sina järnfingrar. »Men i alla fall tyckte jag, att jag borde göra dig det anbudet eftersom ungdomen vanligen älskar livet. Nåja, vad som i krig inte kan vinnas genom öppet mod, måste ske genom list. Tag på dig skinnet; jag tvivlar inte på att du kan spela björn nästan lika bra som jag själv.»
Vad än Unkas' enskilda åsikt var om deras olika skicklighet i detta fall, uttryckte hans allvarliga ansikte ingen tanke om egen överlägsenhet. Han svepte tyst och raskt in sig i björnhuden och avvaktade därpå lugnt de föreskrifter, som hans äldre kamrat kunde finna lämpligt att ge.
»Och nu, min vän», sade Falköga vändande sig till David, skulle ett ombyte av dräkt vara synnerligen lämpligt för er, som är föga van vid nödfallsutvägarna i vildmarken. Se här, tag min jakttröja och mössa ock ge mig er filt och hatt. Ni måste anförtro mig boken och glasögonen och tutpipan också; om vi någonsin råkas igen i bättre tider, skall ni få tillbaka alltsammans med många tacksägelser på köpet.
David avhände sig de uppräknade föremålen med en beredvillighet, som skulle ha gjort hans frikostighet stor heder, såvida han icke alldeles säkert i många avseenden hade vunnit på bytet. Falköga tog genast på sig de lånade kläderna, och då hans skarpa, rastlöst spejande ögon doldes bakom glasen och hans huvud betäcktes av den trekantiga kastorhatten, kunde han vid stjärnljus lätt nog gå och gälla för sångaren, då deras kroppsstorlek inte var synnerligen olika. Därpå vände kunskaparen sig till David och gav honom sina avskedsföreskrifter.
»Är ni mycket fallen för rädsla?» frågade han utan omsvep för att komma på det klara med hela saken, innan han vågade sig på att ge några anvisningar.
»Mitt värv är fredligt och mitt sinnelag är storligen böjt
