Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/275

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
271

sig nödvändigheten av att bevara sitt lugn, vände han sig bort med tyst förakt, förvissad om att indianernas skarpsinne ej skulle förfela att utreda den omtvistade frågan. Han bedrog sig ej heller, ty efter en ny kort överläggning vände sig den försiktiga delawaren åter till Magua och meddelade honom hövdingens beslut, ehuru i de hänsynsfullaste ordalag.

»Min broder har blivit kallad lögnare, och hans vänner äro vreda», sade han. »De skola visa, att han har talat sanning. Given mina fångar bössor, och må de själva bevisa, vem som är den rätta mannen.»

Fastän Magua väl visste, att detta beslut hade sin grund i misstro till honom själv, låtsade han upptaga det som en artighet och gjorde en samtyckande åtbörd, viss om att hans sannfärdighet skulle intygas av en så skicklig skytt som kunskaparen. Vapnen sattes genast i händerna på de båda vänskapligt sinnade motståndarna, och de anmodades att över den sittande hopens huvuden skjuta på ett lerkärl, som händelsevis låg på en trädstubbe ungefär femtio meter från det ställe, där de stodo.

Heyward smålog för sig själv vid tanken på en dylik tävlan med kunskaparen, men var fast besluten att framhärda i sitt falska påstående, till dess han hunnit komma underfund med Maguas verkliga avsikter. Han lyfte därför bössan ytterst varsamt och sköt efter att tre särskilda gånger ha tagit nytt sikte. Kulan träffade stubben på några centimeters avstånd från kärlet, och ett allmänt utrop av belåtenhet gav tillkänna, att detta betraktades som ett bevis på stor skicklighet i skjutkonsten. Själva Falköga nickade, liksom om han ville säga, att det var bättre än han väntat. Men i stället för att visa någon avsikt att tävla med den lyckliga skytten stod han stödjande sig på bössan under mer än en minut, liksom fördjupad i tankar. Ur detta drömmeri väcktes han likväl hastigt av en bland de unga indianerna, som hade lämnat dem bössorna och som nu, i det han vidrörde hans axel, på högst bruten engelska frågade:

»Kan blekansiktet göra det bättre?»

»Ja, huron», utropade kunskaparen, i det han lyfte upp den korta studsaren med högra handen och skakade den