Sida:Den siste mohikanen 1915.djvu/274

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

270

»Det är inte möjligt. 'Skogarna äro fulla av villebråd, en krigares huvud behöver intet annat tak än en himmel utan moln, och delawarerna äro fiender, ej vänner till yengees. Bort! Din mun har talat, under det att ditt hjärta ingenting sagt.»

Heyward, som kände sig litet tveksam hur han borde bete sig, förblev tyst; men kunskaparen, som uppmärksamt hade hört på allt, steg nu lugnt fram.

»Att jag inte svarade, när La longue Carabine ropades, berodde varken på blygsel eller fruktan, ty ingendera delen anstår en hederlig karl», sade han. »Men jag erkänner inte mingoernas rätt att ge hamn åt en, vars vänner haft i minnet hans anlag i detta avseende, isynnerhet som deras benämning är idel lögn, alldenstund Hjortbane är en äkta räffelbössa och inte någon karbin. Jag är emellertid den man, som av mina anhöriga fått namnet Nathaniel, av de delawarer, som bo vid sin egen flod, hedrats med benämningen Falköga, och som irokeserna tagit sig friheten kalla Långa Bössan, utan att begära lov av den, som saken mest rör.»

Alla närvarande, som dittills uppmärksamt hade betraktat Heywards person, riktade genast sina blickar på den mans raka och kraftiga gestalt, som nu i sin ordning gjorde anspråk på den hedrande benämningen. Det låg ingenting märkvärdigt däruti, att det var två, som ville tillägna sig en så stor ära, ty om än bedragare sällan förekommo bland infödingarna, voro likväl sådana icke alldeles okända; men det var av högsta vikt för delawarernas rättrådiga och stränga avsikter, att intet misstag ägde rum i denna sak. Några av deras äldre män rådgjorde enskilt med varandra och tycktes komma till det beslutet att tillfråga sin gäst om saken.

»Min broder har sagt, att en orm har krupit in i mitt läger? Vilkendera är han?» sade hövdingen till Magua.

Huronen pekade på kunskaparen.

»Skall en vis delaware tro en tjutande varg?» utropade Heyward, som nu kände sig ännu mer övertygad om sin gamla fiendes onda avsikter. »En hund ljuger aldrig, men när hörde man väl en varg tala sanning?»

Maguas ögon sprutade eld, men då han plötsligt erinrade